Denna åkallelse är bland de åkallelser som Imam Sadiq(A) har angett. Den store rättslärden, Mirza Mohammad Bin Hassan Molla Ali Harandi har gett en beskrivning beträffande åkallelsen, delar av denna tolkning följer härnäst.
Genom beaktandet av ”väck mig då ur min grav” kan konstateras att resultatet av den är sanningens uppenbarelse, från denne till tillvaron. Eller att dess tillstånd tydliggörs efter existensen som är i sig en slags tillvaro. Vidare beträffande det synliga väckandet av graven kan sägas att det sker efter Imamens(AJ) återkomst, för hans(AJ) skull men med Guds vilja.
Innebörden av ”… medan jag är insvept i min kaffan” är dräkten som människan på denna värld blir klädd med för Domens dag. Dräkter är vad som finns på kroppens yttre del, för att täcka personen och skydda denne från värme och kyla samt vara som en slags prydnad för denne. Dess liknelse är med våra goda och dåliga gärningar, dvs. såsom dräkter kan vara fina och fula, samt söndriga, kan våra gärningar också vara det. Det är då självklart att det är de goda gärningarna som är till för vår hjälp på den andra världen. Inget annat än dessa har en betydelse då denna värld inte är evig. Därmed finns det en liknelse och nära samband mellan dräkt och goda gärningar och just av samma skäl nämner Gud kyskheten som dräkt där Han säger: ”den bästa dräkten är en dräkt av gudsfruktan”
Till följd därav kan innebörden av ”… medan jag är insvept i min kaffan” främst vara att mina goda gärningar – som en av dessa är reciteringen av denna duaa – skall följa med mig och med anledning av att inte tro på Imamen(AJ) inte försvinna och förstöras. Dock även om den synliga innebörden är den kaffan som den döde täcks med. Vidare är meningen med sådana beskrivningar samt promemorior endast att läsaren skall vid reciteringen av åkallelsen förstå innebörden och vara medveten om att innebörden av dessa åkallelser verkligen måste finnas hos läsaren för en inverkan och en snarare återkomst. Man måste vara medveten om att en dröjning på ens åkallelses godtagbarhet från Allah(SWT) inte är utan anledning.
Innebörden av denna del kan även vara att förvåna folket genom att ha på sig kaffan, eftersom denne kommer vara ett bra exempel för de andra då folket framför sig ser att en död person har väckts ur sin grav och kommit ut. Även dennes kaffan är vittne att personen har varit död och återupplevt. I och med det blir de rädda och får en tro till Imamen(AJ) och lyder honom(AJ), även om det fortfarande kommer att finnas en del som inte kommer att tro på Imamen(AJ) och stå emot honom(AJ) samt kriga med honom(AJ).
Den sistnämnda innebörden kommer i spel både innan Imamens(AJ) återkomst och efter, på så sätt att man innan hans(AJ) återkomst låter sina handlingar vara helhjärtade och Gudomliga för att med sin moral och uppförande ge andra en läxa och visa innebörden av den Gudomliga kärleken. Detta fastän att det kommer, som det har nämnt ovan, – efter Imamens(AJ) återkomst – att finnas en del som ändå kommer att stå emot och kriga mot den rätta vägen.
Under denna del torde en särskild observation och uppföljande av ens handlingar visa nivån av ens förståelse till dess mening och innebörd, för att åkallelsen skall verka och ge ett resultat.
Gällande ”med ett svärd i min hand” sägs det vara ett sätt att visa sin modighet för att vara på sanningens och den rätta vägens sida. Därmed bör man vara uppriktig i dess sägelse då ens handlingar skall vara efter sanningens sida samt alltid stå på den rätta sidan vad det än nu kommer att kosta en. Om så inte är fallet så ljuger man beträffande detta och betraktas som en hycklare med tanke på att ens handlingar skiljer sig från ens yttrande.
Vidare, i åkallelsen sägs: ”O min Gud och Herre! Låt mig få se ansiktet av den upplyste guiden, den prisvärdiga månen, (Imam Mahdi) och lys upp mina ögon genom en blick på honom.”.
Närmare bestämt menas med ”den upplyste guiden” Imam Mahdi(AJ), eftersom han(AJ) har i både återberättelser och sunnah kallats för sol. Det sägs även i vissa återberättelser att med den soluppgången som i närheten av Domens dag kommer att gry västerut menas Imamen(AJ).
Det kan beskrivas enligt följande att så länge solen belyses, kommer världen också vara belysas. Därmed kommer allt att vara synligt och vägen förtydligats för alla. Om han(AJ) är solen, kommer då hans(AJ) ljus naturligtvis belysa hela världen och förtydliga det rätta från det orätta för alla. Därför, när Imamen(AJ) återkommer kommer man lättare kunna se det rätta och urskilja på allt, därför ges sol som liknelse till Imamen(AJ). Världen kommer att belysas med hans(AJ) ljus. Denna liknelse kan också innebära att Imamen(AJ) precis som solen kommer ge liv samt att alla varelser kommer vara i behov och beroende av honom(AJ). Därmed är det lik solen, då med dess uppgång blir världen fylld med ljus och med dess nedgång fylld med mörkret. Med hans(AJ) doldhet är världen också i doldhet och mörkret, och endast vid hans(AJ) återkomst uppfylls världen med ljus.
Och med ”den prisvärdiga månen” avses även Imamen(AJ). Detta då det är han(AJ) som är en slags ljus som kommer att upplysas för människorna och som kommer föra med sig välsignelser, precis såsom hästens vita tecken på pannan som anses vara ett tecken på välsignelse.
Beträffande ”och lys upp mina ögon genom en blick på honom” syftas främst på att göra synen stark och lysa den för att kunna se Mästaren(AJ), samt även denna belysning är en slags påpekning till honom(AJ), dvs. till hans(AJ) ljus.
Här avses inte med blick att endast fysiskt se Imamen(AJ), utan snarast att se honom(AJ) ur hjärtat ögon. Att endast se honom(AJ) kommer varken ha någon innebörd eller verkan. För att därmed kunna ha en uppriktig blick på honom(AJ) krävs att man närmar sig honom(AJ) så pass mycket att man får hans ögon, dvs. genom hans(AJ) egna ögon se honom(AJ) inte genom andras. Vad som är av betydelse här är att genom denna åkallelse syfta till att bli så nära att man kan se Imamen(AJ) och kämpa för detta för att inte endast med ord uttrycka det. Det är inte förrän handlingen blir lik det man uttrycker som man kommer att kunna se honom(AJ).
Vidare läser man även i åkallelsen att: ”(På)skynda hans återkomst, förenkla hans återvändande, ge honom styrkan att utföra Din plan, upprätta hans ledarskap, hjälp hans kamp, och stöd hans handling”, vilkens tolkning följs härnäst.
Genom att be till Gud att Han skall ”(På)skynda hans återkomst och förenkla hans återväntade” så ber vi Honom egentligen att förbereda för hans(AJ) återkomst, dvs. förbereda oss. Dessutom göra redo allt, från det synliga till det osynliga, för hans(AJ) återkomst. I fortsättningen av detta stycke ber man Allah(SWT) att ”… ge honom styrkan att utföra Sin plan, upprätta hans ledarskap, hjälpa hans kamp, och stödja hans handling”. Här syftar man främst till att inga svårigheter eller problem dyker upp på vägen. Den ursprungliga betydelsefulla gåvan härstammar ju egentligen från själva Imamens(AJ) storhet och därmed Allahs(SWT) Generositet och Barmhärtighet.
Och innebörden med ”upprätta hans ledarskap” är inget annat än acceptans av hans(AJ) ledarskap. Eller kan innebörden också vara vägen till acceptans av hans(AJ) ledarskap, eller att man närmare bestämt handlar efter honom(AJ). Detta då även de sistnämnda innebörderna kan vara ett sätt att acceptera hans(AJ) ledarskap.
Angående ”upprätta hans ledarskap, hjälp hans kamp” sägs även att innebörden är folkets acceptans till hans(AJ) ord eller ur ett annat perspektiv genomträngandet av sanningen, dvs. han(AJ) själv, i folkets hjärtan som menas; alltså få en tro till hans(AJ) verklighet. Det är främst meningen att resultat skall synas på folkets handlande och även i deras andetag än att hans(AJ) återkomst skall resultera i erövringar på denna värld.
Beträffande ”och stöd hans handling” kan särskilt påpekas på relationen mellan Moses(A) och Haron(A) samt Profeten(S) och Imam Ali(A) genom att påpeka på Koranversen ”låt honom bli ett stöd för mig” . Det kan också handla om ett slags stöd och en särskild relation för Imamen(AJ) som stödjer honom(AJ) såsom Profeten(S) stöddes av Imam Ali(A) och Moses(A) av Haron(A). Dock är inte innebörden att det skall vara en speciell relation till en enda person, innebörden kan kanske vända sig till förberedelse av de 313 personerna.
Vidare i åkallelsen reciteras: ” O min Herre och Gud! Fyll Ditt land med honom, och låt Dina tjänare leva (i rättvisa) igen genom honom, för DU har sagt, och DITT ord är sant: ’Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand.’ ”.
För förklaringen av denna del kan sägas att det inte finns några tvivel på att Guds makt och visdom är fullständig, därmed Hans rike inte vara fördärv för i så fall går det emot Hans Vishet. Till följd därav är innebörden av fördärv inget annat än människornas skyldigheter och fel. Alltså skall Guds land, dvs. Hans rike – som vid Imamens(AJ) återkomst kommer att förenas och bli till ett enda s.k. land – skall med hans(AJ) återkomst fyllas med rättvisa samt föra bort fördärvet. Detta eftersom Imamen(AJ) kommer medföra en utveckling och visa för människorna deras skyldigheter.
Därefter reciteras i åkallelsen ”O min Herre och Gud! Visa oss tydligt DIN tjänare, dottersonen till DIN Profet(S), vars namn är samma som Din budbärare, (Mohammad)”. Om vi stannar till här och betraktar två huvudpunkter i innebörden av denna del, nämligen släktskapet av Imamen(AJ) samt Imamens(AJ) namngivning efter Profetens(S) namn.
För det första kan man poängtera att även om släktskapet till Profeten(S) och hans(S) dotter, Fatima Zahra(A), verkar vara för långt bak så skall man ta israeliterna som exempel. Fortfarande nämns dess folk för israeliter även fast dess släktskap går tillbaka till flera århundraden.
För det andra, angående namngivningen av Imamen(AJ), kan man särskild säga att det är av en stor betydelse och stor ära att bära hans(S) namn och innebörden här att Imamen(AJ) kommer vara lika ansvarsfull, kysk och ärorik som Profeten(S) och därmed slutföra ansvaret på det bästa möjliga sättet. Det är alltså en slags liknelse som ges mellan Imam Mahdi(AJ) och Profeten(S) genom att då namnge Imamen(AJ) med samma namn som Profetens(S) namn.
Senare reciteras: ”O min Herre och Gud! Gör honom som ett skydd för DINA förtryckta tjänare, en hjälp för dem som inte finner någon hjälp förutom hos DIG, och återupprättar lagarna i DIN bok och DIN Profets tradition (Sunnah), frid vare med honom och hans familj.”, vilken härnäst beskrivs.
Att Imamen(AJ) kommer att vara ”ett skydd” för de förtryckta, är med tanke på att efter hans(AJ) återkomst kommer han(AJ) ta hand om dem. På så sätt kommer de förtryckta endast att vända sig till Imamen(AJ).
Imamen(AJ) kan naturligtvis vara ”ett hjälp för dem som inte finner någon hjälp” förutom hos Allah(SWT). Detta eftersom han(AJ) har den Gudomliga moralen, och givetvis kan inget sättas istället för något annat om den inte kan ställas högt.
När det gäller ”återupprättar lagarna i DIN bok” måste man observera att alla lagar Gud har stiftat, ges i Koranen, i samma bok har sagts att ”… ingenting har Vi förbisett i Vårt beslut. Och till sist skall de samlas åter till sin Herre.”. Det finns därför inget tvivel om att mycket av dessa lagar är dolda inför vår syn och förståelse, och tiden för dess återupprättande är med Imamens(AJ) återkomst. Detta innebär inget annat än att vi inte har kapaciteten för att begripa innebörden av dessa dolda lagar då de i själva verket är tydliga och synbara; det är därför som Gud säger: ”… skall föras till seger över all [annan form av] gudstro, hur förhatligt detta än kan vara för dem som sätter medhjälpare vid Guds sida. ” . På samma sätt förstärks och tydliggörs Profeten(S) och Ahl al-Baits(A) tradition och sägelser som under Imamens(AJ) fördoldhet har försvagats och glömts.
Vidare kan man ge två olika tolkningar till följande: ”och var nåderik mot oss efter hans återkomst”. Den ena har samma innebörd som den översatta versionen, dvs. att Gud skall vara nåderik mot oss även efter Imamens(AJ) återkomst för att vi är ständigt i behov av Honom samt att det kanske kan innebära att dåliga nyheter kan ges från hycklarna samt de som är emot Imamen(AJ). Den andra tolkningen är enligt följande att Gud skall vara nåderik mot oss genom att påskynda Imamens(AJ) återkomst. Dock är den första tolkningen närmare till innebörden, men de följande orden i åkallelsen kan luta sig mest till den andra tolkningen.
Beträffande ”De (förnekarna) ser den (återkomsten) som avlägsen, men vi (troende) ser den nära.(förnekarna) (återkomsten)” kan nämnas att den är tagen ur Koranen där Allah(SWT) talar om Domens dagstid.
Vid slutet av åkallelsen skall man då recitera följande 3 gånger samtidigt som man skall klappa på sitt högra knä med sin högra hand efter varje gång: ”Skynda dig, skynda dig, skynda dig! O min Mästare! O Tidens Mästare! (Saheb al-Zaman)”.
Innebörden av dessa slag är att man sorgsen precis såsom den som har förlorat sin nära och kära slår på foten, visar sin kärlek och sin längtan till Imamen(AJ). I slutet nämner man då Imamens(AJ) namn medan man under hela åkallelsen talat med sin Herre och ber Honom, Den Allsmäktige, om hjälp. Nu vänder man sig till Imamen(AJ) och tilltalar honom(AJ) för att visa att alla dessa böner och tillbedjan har varit för hans(AJ) skull och för strävan efter hans(AJ) återkomst. Man ber alltså att han(AJ) också ber till Allah(SWT) för ett snarast återkomst.