اَللّهُمَّ اَعِنّي فيهِ عَلى صِيامِهِ وَ قِيامِهِ، وَ جَنِّبني فيهِ مِن هَفَواتِهِ وَ اثامِهِ، وَ ارْزُقني فيهِ ذِكْرَكَ بِدَوامِهِ، بِتَوْفيقِكَ يا هادِيَ المُضِّلينَ
O Allah, hjälp mig i den till dess fasta och dess nattvaka, och få mig i den att undvika dess snubblande och snedsteg [synder], och skänk mig i den Din thikr (hågkomst) med dess varaktighet, [och allt detta] genom Din tawfiq (gudomlig hjälp och framgång), O [DU] Vägledaren av de villfarna
”O Allah, hjälp mig i den över dess fasta och dess nattvaka…”
Vi ber Gud hjälpa oss för att kunna fasta och upprätthålla fastan. Om Gud hjälper oss så kommer vi inte märka varken trötthet eller hunger, eller tröttheten i dyrkan. Då kan du recitera duaa Abu Hamza Thumali och inte bli trött.
En av de lärda berättar att han en gång kom till de troendes Mästare, Imam Alis(A) helgedom i Najaf. Där såg han att en skara stod i bön och i qonoot av salat Witr reciterade duaa Abu Hamza och grät. Han säger: jag räknade dem; de var 70 personer som reciterade tillsammans och utantill och med hjärtlig närvaro.
Den anda som folk hade och hur de dyrkade utan trötthet; och hur orkeslöst och utan glädje det kan vara för oss?! Man tittar hela tiden efter, på slutet av duaa, för att se när den ska ta slut eller hur lång är kvar.
Ha själslig kraft att vakna i gryning och dyrka, vara pigg och ha den hjärtliga närvaron och villigheten; det behöver Guds hjälp.
Vi ber Gud vidare ”… och få mig att undvika dess snubblande och snedsteg [synder]…” under månaden Ramadan. Det är verkligen olyckligt om vi syndar i den här månaden. Att man fastar men ens tunga baktalar eller man gör annat man inte bör. Om vi vill att fastan ska ha mer påverkan på oss, då behöver det vara mer än en allmän fasta. Vi vill ha den speciella fastan där våra lemmar också fastar.
Och om vi fastar det speciellaste fastan, så att endast Gud finns i hjärtat och allt är för Gud, då, i slutet av månaden Ramadan kommer din själ ha gått upp vikt.
Vi ber också Gud ”… och skänk mig i den, Din thikr (hågkomst) med dess varaktighet…”
Thikr betyder både hågkomst och att minnas Gud i hjärtat och även att upprepa thikr i ord med tungan. Det huvudsakliga är att hjärtat är med också och minns Gud, men thikr med tungan är också viktig och rekommenderat. Upprepa thikr med tungan kan också få med hjärtat ibland. Vi har exempelvis speciella thikr för varje dag i veckan och under heliga månader där det gärna ska upprepas ett bestämt antal gånger. Vi har också dagliga thikr som är rekommenderade hela tiden och i alla tider.
Så vi ber Gud att hela tiden, i allt, minnas Honom. När vi går, sitter, står, ser, äter, tänker o.s.v. och aldrig hamnar i ghafla (försummelse). Att vi alltid ser oss i Hans närvaro.
Vi har hadith att: ingen fågel fångas av jägare, utom när den försummat Guds thikr.
Gud säger i den heliga Koranen att alla har sin thikr men vi förstår inte [se 17:44]. Allt och alla har sin thikr. Berg, hav, jord, träd, djur, partiklar och alla har sin thikr. Så hur ska det vara för människan som kan komma Gud näramre?!
Och vi ber Gud att skänka oss allt detta ”… med Din tawfiq O DU Vägledaren av de villfarna”. Vi ber Gud att ge oss tawfiq, för det går inte utan Hans tawfiq. Om inte Gud ger tawfiq kommer det inte hända. Må Gud skänka oss tawfiq till Hans ständiga hågkomst inshaAllah.