اَللّهُمَّ قَوِّني فيهِ عَلى اِقامَةِ اَمرِكَ، وَ اَذِقني فيهِ حَلاوَةِ ذِكْرِكَ، وَ اَوْزِعْني فيهِ لِأداءِ شُكْرِكَ بِكَرَمِكَ، وَ احْفَظْني فيهِ بِحِفظِكَ و َسَتْرِكَ، يا اَبصَرَ النّاظِرينَ
O Allah, stärk mig i den till att kunna [uträtta och] upprätthålla Din befallning, och låt mig i den få smaka sötman av Din hågkomst, och ge mig förmåga i den, med Din generositet, att uträtta tacksamhet till Dig, och bevara mig i den med Ditt bevarande och täckande, O [DU] den mest Insiktsfulle [Seende] Iakttagaren
”O Allah, stärk mig i den till att kunna [uträtta och] upprätthålla Din befallning…”
Vi ber Gud att skänka oss styrka att kunna dyrka och lyda Honom. Dyrkan behöver kraft och den kraften är annat än kroppslig muskelkraft. Jämför bara själv hur fastan av månaden Ramadan, en hel månad i sträck, klaras med en kraft, njutning och glädje.
I duaa 44 av Sahifa Sajjadiyya ber Imam Sajjad(A) Gud: ”… hjälp oss i dess fasta”, vilket pekar på att Gud befallning i månaden Ramadan är att uträtta och upprätthålla fastan.
Vidare i duaan beskriver Imamen(A) denna fasta som upprätthålls ”… med att tillbakahålla lemmarna från Guds olydnad…”. Med andra ord ber Imamen(A) Gud att hjälpa oss hålla oss borta från synd och allt som Gud ogillar för att ha uträttat fastan under månaden. Det visar också tydligt att fasta inte begränsas till att bara avstå mat och dryck.
För varje sak behöver vi Guds hjälp och styrka från Honom; ”la hawl wa la qowwata illa billah al-Ali al-’Adhim” (ingen kraft och ingen styrka utom genom Gud den Upphöjde den Store). Om inte Gud hjälper och ger oss kraft så är vi inte kapabla att göra något. Så vi ber Gud på denna dag att också ge oss kraft och styrka i Hans lydnad.
Det återges att under en tid kunde Imam Ali(A) inte bryta ett bröd men ändå hade han ryckt upp Khaibar porten ur sin plats. Hans följeslagare hade frågat: ”Ni med er mod och… hur kan ni inte bryta hårt bröd?!” Imamen(A) hade svarat: ”Det där var med själslig kraft och det här med kroppslig.” (Bihar al-Anwar volym 21 s 26)
Förr i tiden brukade även vanligt folk vakna ett par timmar innan morgonbönen, be nattbönen, recitera Koran och duaa, sen be morgonbönen och någon timme efter soluppgång bege sig ut för att arbeta. Det gav mer barakah och t.o.m. syntes i deras ansikten och i deras liv. Det behöver styrka och det ber vi Gud om.
Vi ber Gud också ”… och låt oss i den få smaka sötman av Din hågkomst…”. Om vi skulle få känna smaken av Guds hågkomst skulle varje dyrkanshandling, från att fasta till att recitera duaa ha en sötma och smak.
I en riwaya återges att om en lärd inte handlar utefter sin kunskap, den minsta bestraffningen Gud kommer att anta för honom, är att ta ifrån honom sötman och smaken av att ihågkomma Gud och tala med Honom.
Sedan ber vi ”… och ge mig förmåga i den, med Din generösitet, att uträtta tacksamhet till Dig…”
Vad är shokr (tacksamhet) till Gud? Är det bara att säga ”tack”?!
Shokr och tacksamhet till Gud betyder att använda de välsignelser Gud skänkt mig på rätt sätt och på sin plats; använda dem i vägen av Hans lydnad och tjäna Honom med dem, inte i olydnad och trotsande.
Exempelvis, att ögonen inte ska titta på haram är tacksamhet för välsignelsen av ögon. Att öronen inte ska höra på haram, på baktal, eller att tungan inte ska baktala; det är tacksamhet av Gud för de välsignelserna.
Tacksamhet ser också till att bevara och öka välsignelsen.
Sedan ber vi ”… och bevara mig i den med Ditt bevarande och täckande…”; vi ber Dig, ”O DU som låtit våra synder vara förtäckta och O DU som är den mest seende”, att bevara oss och skydda oss från synder och ge oss tawfiq (lycka och framgång) att avstå från synd.
Det återges i skildringar att skulle synd luktat eller om vi visste om varandras synder, skulle vi inte ens sitta vid varandra och inte vilja ha med varandra att göra och inte ens skulle begrava varandras lik.
Guds rena tjänare känner dock av doften av synd såsom de känner doften av tro. Det återges att när Uways Qarani(RA) hade kommit till Medina för att träffa Profeten(S) men Profeten(S) inte var där och han återvände, nästa dag när Profeten(S) kom sa han: ”jag känner doften av Rahman från Jemen” och då berättade dem att Uways(RA) hade varit där.
Gud har i Sin barmhärtighet inte avslöjat oss och låtit våra synder vara förtäckta, så vi har inte heller rätt att avslöja våra synder för andra hursomhelst. Gud ser allt och ser allt som andra inte ser och vi ber Honom att så som Han inte avslöjat oss i denna värld, insaAllah bevara vårt anseende i nästa värld och inte avslöja oss där inför Hans goda tjänare, och vi ber Honom att bevara oss från synd och Shaitan och allt som för oss bort från Honom. Vi sätter vår tillit endast till Dig O vår Herre och överlämnar oss själva till Dig O DU bästa bevarare.