Rollen av salat (bön) och duaa (åkallelse)

Bönen har en central roll inom Islam och gudomlig åkallan har stadgats som en väg och ett medel att upprätta ett intimt och starkt band med Gud. Även om båda till kärnan är ett sätt att tala till sin Herre, finns det dock en del skillnader mellan salat wajib (obligatorisk bön) och duaa (åkallan) till form och innehåll. Framförallt visar detta sig genom att, medan salat är en fastställd och föreskriven handling utan rum för större förändringar, är duaa betydligt friare i sin natur och tillåter åkallaren att tala på sitt eget språk med sitt eget tankesätt. Man skulle kunna säga att salat är en metod att ingjuta andlig disciplin och få den bedjande att utföra sin plikt och tacksamhet inför sin Skapare, medan duaa strävar efter att få den bedjande att känna en personlig närhet med Gud. En sann duaa är alltså ord som kommer från djupet av åkallarens hjärta till Gud vilket i sin tur leder till att åkallaren sakta men säkert börjar känna en känsla av vänskap, hopp och tillit inför Gud. Dock har även åkallan sina föreskrifter som, om de iakttas, kommer att hjälpa till och påskynda svaret på bönen.

Gud bönhör och besvarar duaa (åkallan); detta betyder dock inte att Guds bönhörande och besvarande innebär att alla önskemål i ens duaa måste beviljas omedelbart eller nödvändigtvis helt och hållet. Det finns en del orsaker bakom detta bl.a. att om det som den bedjande ber om är dåligt för denne, leder till dennes vilsegång eller exempelvis om tiden ännu inte är mogen för förverkligandet av bönen. Ändock skall man inte sörja över detta eller tappa tron på Gud då, enligt många välkända återberättelser från Profeten Mohammad(S) ur autentiska källor, har det lovats att alla rättfärdiga böner som har lämnats obesvarade i denna värld kommer att besvaras till fullo i nästa värld. När människan får se allt som väntar henne där kommer hon att önska att inga av hennes böner besvarades i detta liv utan att allt sparades till nästa.

Man behöver vara övertygad i sitt hjärta att Gud är ens allt och den Ende värd att sträcka ut sin hand inför. Därför säger den heliga Koranen:

”När Mina tjänare frågar dig om Mig [svara då att] Jag är nära; Jag besvarar den bedjandes bön, när han ber till Mig…” (den heliga Koranen, 2:186).

Notera att det anges att Gud är nära och när man vänder sig till Honom, det vill säga att med sitt hjärta endast vill ha ifrån Honom och bekänner och tror på att allt ligger endast i Hans makt och allt och alla andra är sekundära faktorer och medel medan det yttersta beslutet är Hans och inte någon annans – har Han lovat att sannerligen bönhöra och besvara inshaAllah. Ytterligare en faktor som är av stor värde, speciellt då den vanliga människan gör misstag och kan ha en börda av synd som tynger hennes axlar och som ett mörkt täcke skymmer hennes syn och hjärta och hindrar hennes duaa från att lyfta, är att närma sig Gud och be Honom via medel. Den heliga Koranen säger:

”O ni som antagit tron [ni troende]; antag taqwa (gudfruktighet och fromhet) inför Gud och sök [eftersträva] till Honom medlet och kämpa i Hans väg så ni må frälsas.” (den heliga Koranen 5:35)

Detta koncept, att ta till och låta den som har en högre ställning än en själv, medla är ett vida förekommande fenomen som det även förekommer exempel på i den heliga Koranen då profeten Ya’qoob(A) [Jakob] ombads av sina söner att medla för dem så Gud må förlåta för dem deras synd, orätt och förtryck de hade begått mot deras bror profeten Yousof(A) [Josef]. Således, då människan vill be Gud och har en önskan som hon vill gärna ha uppfylld av Gud men saknar den höga och nära ställningen till sin Herre, på grund av mångfaldiga synder och snedsteg och ett förflutet av irrande i mörker och ingen eller bristande hänseende gentemot sin plikt inför Gud, kan man använda sig av sin kärlek till en av Guds vänner som ett medel av närhet till Gud och be Honom via dem och i välsignelsen av deras framstående ställning, bönhöra och besvara en. Till exempel kan man be Gud att besvara en genom ens kärlek till Profeten Mohammad(S) och Ahl al-Bait(A) som är de största och bästa inför Gud, och om man är ärlig i sin tawba (uppriktig ångerfullhet och återvändo till Gud) kommer Gud onekligen att bönhöra och besvara inshaAllah. Det är baserat på samma koncept och anledning som Gud Själv anger som en självklarhet att även Hans älskade Profet(S) medlar för andra genom att be om Guds förlåtelse för dem utöver att de gör det själva.  I den heliga Koranen står det:

…och om de förvisso då de förtrycker [begår orätt mot] sig själva, kommer till dig så ber de Gud om förlåtelse, och Sändebudet ber för dem [också] om förlåtelse; då finner de Gud förlåtande [och] barmhärtig” (den heliga Koranen 4:64)

Ha i åtanke att den heliga Koranen gäller för alla tider, att Profetens(S) själ är evigt levande och att ovanstående förmaning inte endast gällde under Profetens(S) tid utan är aktuell även idag.

Därmed för fullbordandet av duaa, är det högst rekommenderat att inleda och avsluta med att skicka välsignelser över Profeten Mohammad(S) och hans heliga hushåll Ahl al-Bait(A) då denna salawat i sig är en duaa och anges vara den duaa som Gud garanterat bönhör och besvarar. Således att människan genom salawat ber Gud om välsignelser över Profeten(S) och Ahl al-Bait(A) i början och slutet av sin duaa, gör att Gud i välsignelsen av bönhörandet och besvarandet av denna salawat i början och slutet även bönhör mittendelen och omfattar ens personliga duaa som är däremellan av salawats välsignelse.

Detta korta förord avslutas med följande heliga återberättelse (hadith al-qudsi) som erkänns av både sunnitiska och shiitiska källor, med ett hopp om att den kommer välsigna dessa sidor och ingjuta hopp och längtan hos läsaren. Profet Mohammad(S) har återberättat att Gud har sagt:

”Jag är så som mina tjänare tror om mig, så låt de tro om mig vad de än vill. Jag är med mina tjänare om de åminns mig. Om de minns Mig inom sig själva, kommer Jag att minnas dem inom Mig själv. Om de minns Mig i sina samlingar, kommer Jag att minnas dem i en mer upphöjd samling. Om de närmar sig Mig så mycket som en hands längd, kommer Jag närma mig dem med en arms längd. Om de närmar sig Mig med en arms längd, kommer Jag närma Mig dem med två armars längder. Om de kommer till Mig gåendes, kommer Jag att komma till dem springandes. Om de avstår [från alla former av] shirk (polyteism och avgudadyrkan) och kommer till mig med synder lika [stora] som jorden, kommer jag att komma till dem med likvärdigt av förlåtelse” (Jami’ ahadith al-Shia, volym 15, sida 368).

Med duaa för att vi alla ska välsignas med att vara värdiga tjänare och närma oss vår Herre via Hans älskade Profet(S) och Ahl al-Bait(A) inshaAllah.