Munajat Imam Ali(A)

Denna munajat (viskande bön) nämns bland de rekommenderade handlingar som utförs vid besöket av Masjid al-Kufa [där Imam Ali(A) angreps med ett svärdslag av Ibn Muljim som senare föranledde hans martyrskap], och inleds med beskrivandet av kännetecknande egenskaper för domedagen samt med tillfrågan och böner om att befria en från svårigheterna under denna dag. Vidare benämns Guds attribut i den följt av människans tillfrågningar om Guds förbarmande över henne. Denna munajat innehåller djupa innebörder och budskap kan föra själen till nya höjder, och återges enligt följande:

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

اللَّهُمَّ إِنِّي أَسْأَلُكَ الْأَمَانَ يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌ وَلَا بَنُونَ  إِلَّا مَنْ أَتَى اللَّهَ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ

O Allah, jag tillfrågar [ber] Dig om skydd ”dagen då [varken] egendom och inte [heller] söner [skall] nytta, utom den som ankommer [till] Allah med ett sunt hjärta” (den heliga Koranen 26:88–89)

وَ أَسْأَلُكَ الْأَمَانَ يَوْمَ يَعَضُّ الظَّالِمُ عَلَى يَدَيْهِ يَقُولُ يَا لَيْتَنِي اتَّخَذْتُ مَعَ الرَّسُولِ سَبِيلً 

Och jag tillfrågar [ber] Dig om skydd ”dagen då förtryckaren biter sig i handen [utav ånger] sägandes: ”Jag önskar att jag hade tagit [valt] väg med Profeten” (Den heliga Koranen 25:27)

وَ أَسْأَلُكَ الْأَمَانَ يَوْمَ يُعْرَفُ الْمُجْرِمُونَ بِسِيمَاهُمْ فَيُؤْخَذُ بِالنَّوَاصِي وَالْأَقْدَامِ

Och jag tillfrågar [ber] Dig om skydd dagen då ”förbrytarna känns igen genom deras [särskilda] kännetecken, så skall de gripas genom pannluggen och fötterna” (den heliga Koranen 55:41)

وَ أَسْأَلُكَ الْأَمَانَ يَوْمَ لَّا يَجْزِي وَالِدٌ عَن وَلَدِهِ وَلَا مَوْلُودٌ هُوَ جَازٍ عَن وَالِدِهِ شَيْئًا إِنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ

Och jag tillfrågar [ber] Dig om skydd dagen då ”en fader inte berikar [är till nytta] för sin son, och inget barn är berikande [till nytta] för sin fader – sannerligen är Allahs löfte sanning” (den heliga Koranen 31:33)

وَ أَسْأَلُكَ الْأَمَانَ يَوْمَ لَا يَنفَعُ الظَّالِمِينَ مَعْذِرَتُهُمْ وَلَهُمُ اللَّعْنَةُ وَلَهُمْ سُوءُ الدَّارِ

Och jag tillfrågar [ber] Dig om skydd ”dagen då förtryckarna ej nyttjas av deras ursäkter och till dem är förbannelsen och till dem är den usla boningen” (den heliga Koranen 40:52)

وَ أَسْأَلُكَ الْأَمَانَ يَوْمَ لَا تَمْلِكُ نَفْسٌ لِّنَفْسٍ شَيْئًا وَالْأَمْرُ يَوْمَئِذٍ لِلَّهِ

Och jag tillfrågar [ber] Dig om skydd ”dagen då ingen besitter [makt att göra] för någon något och ordern på den dagen hör till Gud” (den heliga Koranen 82:19).

وَ أَسْأَلُكَ الْأَمَانَ يَوْمَ يَفِرُّ الْمَرْءُ مِنْ أَخِيهِ وَ أُمِّهِ وَ أَبِيهِ وَ صاحِبَتِهِ وَ بَنِيهِ لِكُلِّ امْرِئٍ مِنْهُمْ يَوْمَئِذٍ شَأْنٌ يُغْنِيهِ

Och jag tillfrågar [ber] Dig om skydd ”dagen [då] människan flyr från sin broder, och sin moder och sin fader, och sin gemål och sina barn för varje person utav dem [finns] på den dagen, en angelägenhet som [upptar och] berikar honom [från att ägna uppmärksamhet åt andra]” (den heliga Koranen 80:34–37)

وَ أَسْأَلُكَ الْأَمَانَ يَوْمَ يَوَدُّ الْمُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدِي مِنْ عَذابِ يَوْمِئِذٍ بِبَنِيهِ وَ صاحِبَتِهِ وَ أَخِيهِ وَ فَصِيلَتِهِ الَّتِي تُؤْوِيهِ

Och jag tillfrågar [ber] Dig om skydd dagen då ”förbrytaren önskar ifall [han kunde] friköpa sig från straffet på den dagen genom sina söner, och sin gemål, och sin broder, och sina närstående som beskyddar honom (den heliga Koranen 70:11–13)

وَ مَنْ‏ فِي الْأَرْضِ جَمِيعاً ثُمَّ يُنْجِيهِ كَلاَّ إِنَّهَا لَظَى نَزَّاعَةً لِّلشَّوَى

Och utav alla som finns på jorden [för att] därefter rädda honom– nej, sannerligen är det [en flammande] eld; avlägsnande [förbrännande] av huden [vid huvudet]” (den heliga Koranen 70:14–16)

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْمَوْلَى وَ أَنَا الْعَبْدُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْعَبْدَ إِلَّا الْمَوْلَى

Min Herre, O min Herre, DU är Herren och jag är slaven, och vem förutom Herren kan vara slaven nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْمَالِكُ وَ أَنَا الْمَمْلُوكُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمَمْلُوكَ إِلَّا الْمَالِكُ

Min Herre, O min Herre, DU är Ägaren och jag är den ägda, och vem förutom Ägaren kan vara den ägda nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْعَزِيزُ وَ أَنَا الذَّلِيلُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الذَّلِيلَ إِلَّا الْعَزِيزُ

Min Herre, O min Herre, DU är den Mäktige och jag är den undergivne, och vem förutom den Mäktige kan vara den undergivne nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْخَالِقُ وَ أَنَا الْمَخْلُوقُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمَخْلُوقَ إِلَّا الْخَالِقُ

Min Herre, O min Herre, DU är Skaparen och jag är den skapade, och vem förutom Skaparen kan vara den skapade varelsen nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْعَظِيمُ وَ أَنَا الْحَقِيرُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْحَقِيرَ إِلَّا الْعَظِيمُ

Min Herre, O min Herre, DU är den Store och jag är den förkastlige, och vem förutom den Store kan vara den förkastlige nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْقَوِيُّ وَ أَنَا الضَّعِيفُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الضَّعِيفَ إِلَّا الْقَوِيُّ

Min Herre, O min Herre, DU är den Starke och jag är den svage, och vem förutom den Starke kan vara den svage nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْغَنِيُّ وَ أَنَا الْفَقِيرُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْفَقِيرَ إِلَّا الْغَنِيُّ

Min Herre, O min Herre, DU är den Rike och jag är den fattige, och vem förutom den Rike kan vara den fattige nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْمُعْطِي وَ أَنَا السَّائِلُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ السَّائِلَ إِلَّا الْمُعْطِي

Min Herre, O min Herre, DU är den Skänkande och jag är den tillfrågande [bedjande], och vem förutom den Skänkande kan vara den tillfrågande [bedjande] nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْحَيُّ وَ أَنَا الْمَيِّتُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمَيِّتَ إِلَّا الْحَيُّ

Min Herre, O min Herre, DU är den Levande och jag är den döde, och vem förutom den Levande kan vara den döde nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْبَاقِي وَ أَنَا الْفَانِي، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْفَانِيَ إِلَّا الْبَاقِي

Min Herre, O min Herre, DU är den Evige och jag är den obeständige, och vem förutom den Evige kan vara den obeständige nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الدَّائِمُ وَ أَنَا الزَّائِلُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الزَّائِلَ إِلَّا الدَّائِمُ

Min Herre, O min Herre, DU är den Bestående och jag är den flyktige, och vem förutom den Bestående kan vara den flyktige nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الرَّازِقُ وَ أَنَا الْمَرْزُوقُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمَرْزُوقَ إِلَّا الرَّازِقُ

Min Herre, O min Herre, DU är den Försörjande och jag är den välsignade, och vem förutom den Försörjande kan vara den välsignade nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْجَوَادُ وَ أَنَا الْبَخِيلُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْبَخِيلَ إِلَّا الْجَوَادُ

Min Herre, O min Herre, DU är den Generöse och jag är den snåle, och vem förutom den Generöse kan vara den snåle nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْمُعَافِي وَ أَنَا الْمُبْتَلَى، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمُبْتَلَى إِلَّا الْمُعَافِي

Min Herre, O min Herre, DU är den Botande och jag är den lidande, och vem förutom den Botande kan vara den lidande nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْكَبِيرُ وَ أَنَا الصَّغِيرُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الصَّغِيرَ إِلَّا الْكَبِيرُ 

Min Herre, O min Herre, DU är den Store och jag är den som är liten, och vem förutom den Store kan vara den lilla nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْهَادِي وَ أَنَا الضَّالُّ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الضَّالَّ إِلَّا الْهَادِي 

Min Herre, O min Herre, DU är den Ledande och jag är den vilsna, och vem förutom den Ledande kan vara den vilsna nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الرَّحْمَنُ وَ أَنَا الْمَرْحُومُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمَرْحُومَ إِلَّا الرَّحْمَنُ 

Min Herre, O min Herre, DU är den Nåderike och jag är den skonade, och vem förutom den Nåderike kan vara den skonade nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ السُّلْطَانُ وَ أَنَا الْمُمْتَحَنُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمُمْتَحَنَ إِلَّا السُّلْطَانُ 

Min Herre, O min Herre, DU är den Härskande och jag är den prövade, och vem förutom den Härskande kan vara den prövade nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الدَّلِيلُ وَ أَنَا الْمُتَحَيِّرُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمُتَحَيِّرَ إِلَّا الدَّلِيلُ 

Min Herre, O min Herre, DU är Vägledaren och jag är den förvirrade, och vem förutom Vägledaren kan vara den förvirrade nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْغَفُورُ وَ أَنَا الْمُذْنِبُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمُذْنِبَ إِلَّا الْغَفُورُ 

Min Herre, O min Herre, DU är den Förlåtande och jag är syndaren, och vem förutom den Förlåtande kan vara syndaren nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْغَالِبُ وَ أَنَا الْمَغْلُوبُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمَغْلُوبَ إِلَّا الْغَالِبُ 

Min Herre, O min Herre, DU är den Segrande och jag är den besegrade, och vem förutom den Segrande kan vara den besegrade nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الرَّبُّ وَ أَنَا الْمَرْبُوبُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْمَرْبُوبَ إِلَّا الرَّبُّ 

Min Herre, O min Herre, DU är den Uppfostrande Herren och jag är den uppfostrade, och vem förutom den Uppfostrande Herren kan vara den uppfostrade nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ أَنْتَ الْمُتَكَبِّرُ وَ أَنَا الْخَاشِعُ، وَ هَلْ يَرْحَمُ الْخَاشِعَ إِلَّا الْمُتَكَبِّرُ 

Min Herre, O min Herre, DU är den Storslagne och jag är den ödmjuke, och vem förutom den Storslagne kan vara den ödmjuke nådig?

مَوْلَايَ يَا مَوْلَايَ ارْحَمْنِي بِرَحْمَتِكَ‏ ، وَ ارْضَ عَنِّي بِجُودِكَ وَ كَرَمِكَ وَ فَضَّلَكُ، يَا ذَا الْجُودِ وَ الْإِحْسَانِ، وَ الطَّوْلِ وَ الِامْتِنَانِ ، يَا أَرْحَمَ الرَّاحِمِينَ،َ

Min Herre, O min Herre, förbarma över mig genom Din barmhärtighet, och var förnöjsam över mig genom Din givmildhet, storsinthet och nåd [favör], O [DU] som besitter generositet och vänlighet och styrka och favörer, genom Din Barmhärtighet O [DU] den mest Barmhärtige av barmhärtiga