Utav villkoren för duaa

Duaa är inte alltid specificerad till form och innehåll och människan kan alltså be Gud med egna ord även om det finns en hel del anvisningar samt rekommendationer av värde som påverkar kvaliteten av duaa och att den bönhörs – exempelvis att vördnad, respekt, rättfärdiga och befogade önskemål bör innefattas av duaan. Exempelvis är det rekommenderat att börja sin duaa med att söka tillflykt till Gud och uppriktigt be om förlåtelse för sina synder, lovprisa Honom och tacka för Hans välsignelser, skicka salawat (be om Guds välsignelser över Profeten Mohammad(S) och Ahl al-Bait(A)) som inledning och avslut på sin duaa, samt även inkludera andra i sin duaa då detta också ökar välsignelsen. 

För att en duaa skall bli uppfylld måste den dock uppfylla vissa krav. Exempelvis kan det i vissa fall när människan tillfrågar om ting snarare handla om ett missförstånd av den bedjande. Till exempel kan det handla om att en person ber om något omöjligt (utan att personen vet att det är omöjligt), eller om något som om denne hade vetskap om, egentligen inte skulle vilja ha. Det kan handla t.ex. om att någon sjuk har dött, men hans vän är ovetandes om hans död och ber om hans tillfrisknande, när bönen egentligen borde handla om hans återupplivande. Om han hade varit säker att en död kropp kan återupplivas, hade han bett om dess återupplivande [så som profeter gjorde] och då skulle det vara möjligt att det skulle återupplivas, men när övertygelsen om detta saknas blir inte heller bönen besvarad. Det kan också vara att den bedjande ber om något som, om han visste vad det verkligen innebär, så hade han inte ens velat ha det själv, och att bönen blir obesvarad av denna anledning.

Det kan även bero på att bönen inte är exklusivt riktad till Gud. Till exempel kan en person söka sig till Gud för sina behov, men i sitt hjärta rikta sig till andra ytliga ting för besvarande eller till krafter i sin fantasi som han tror har makten till att uppfylla hans behov. I detta fall är hans bön inte exklusivt riktad till Gud. Med andra ord, sökte han sig inte ens till Allah överhuvudtaget, eftersom Allah, som besvarar böner, har ingen partner i Sitt styre.  

Utöver det som nämnts, så behöver också hjärtat och avsikten vara ren och koncentrationen bör vara riktad kring ens duaa. Man kan alltså inte be om någonting samtidigt som man tänker och gör någonting helt annat. Imam Sadiq(A) sade: ”Allah besvarar aldrig en oengagerad duaa. Så när du ber, försäkra dig om att du ber med hela ditt hjärta och var då säker på att bönen kommer besvaras” (Makaram al-Akhlaq) 

Vilket tillstånd man är i när man gör en duaa är således viktigt. Det gäller bland annat att försöka leva ett rent liv, fritt från förtryck och orättvisa, sträva efter att inneha taqwa (gudfruktighet och fromhet), och att avstå från att erhålla sin försörjning och uppehälle med olagliga medel. Det återges i en hadith att Profeten(S) sade: ”Den som vill ha sin bön besvarad borde rena sin mat och inkomst” (’Udda al-Da’i, sida 128). 

En duaa (åkallan) behöver även överensstämma med skapelsens system, och får inte vara i motsättning till skapelsen. Gud har skapat all skapelse god, och att därför fråga efter något orättfärdigt, är inte en duaa som kommer att bli besvarad hur äkta den än må vara. 

Det är även viktigt att man förutom att åkalla Gud, kompletterar med rättfärdiga handlingar. Den som bara ber och misslyckas med att aktivt handla för att närma sig Gud, beskrivs i återberättelser av Profeten(S) och Ahl al-Bait(A) likt den som vill skjuta en pil med en stränglös båge.