1. Din tumme är närmast dig. Så börja dina böner med att be för dina närmaste. De är lättast att komma ihåg. Att be för dina nära är som C.S Lewis en gång sade: ”En söt plikt”.
2. Nästa finger är pekfingret. Be för de som lär ut, de som instruerar och för de som botar. Detta inkluderar lärare, läkare och ministrar. De behöver stöd och visdom för att vägleda andra i rätt direktion. Kom ihåg dem i dina böner.
3. Nästa finger är långfingret. Detta påminner oss om våra ledare. Be för presidenten, företags och industricheferna samt administratörerna. Dessa människor formar vår nation och vägleder den allmänna opinionen. De behöver Guds vägledning.
4. Det fjärde fingret är vårt ringfinger. Det som förvånar många är att detta finger är vårt svagaste finger; som vilken piano lärare som helst skulle hålla med om. Detta borde påminna oss om att be för dem som är svaga, för de som hamnat i problem eller för de som lider. De behöver våra böner dag och natt. Du kan inte be för mycket för dem.
5. Och slutligen kommer vårt lillfinger som är det minsta bland våra fingrar. Det är vart vi bör lägga oss själva i relation med Gud och andra. Som Bibeln säger: ”den minsta skall bli den största bland er”. Ditt lillfinger bör påminna dig om att be för dig själv. När du genomfört böner för andra fyra grupperna, kommer dina egna behov att läggas i dess rätta perspektiv och du får möjlighet att be för dig själv mer effektivt.