Rollen av salat och duaa
[/vc_column_text][gem_divider margin_top=”41″][vc_column_text]Bönen har en central roll inom Islam och gudomlig åkallan har stadgats som en väg och ett medel att upprätta ett intimt och starkt band med Gud. Det finns ett antal mindre skillnader mellan de fem dagliga bönerna (salat) och åkallan (duaa) men den största tordes vara att medan salat är en fastställd och föreskriven handling utan rum för större förändringar, är duaa betydligt friare i sin natur och tillåter åkallaren att tala på sitt eget språk med sitt eget tankesätt. Man skulle kunna säga att salat är en metod att ingjuta andlig disciplin och få den bedjande att utföra sin plikt och tacksamhet inför sin Skapare, medan duaa strävar efter att få den bedjande att känna en personlig närhet med Gud. En sann duaa är alltså ord som kommer från djupet av åkallarens hjärta till Gud vilket i sin tur leder till att åkallaren sakta men säkert börjar känna en känsla av vänskap, hopp och tillit inför Gud.Ett av medlen till att uppnå detta ultimata gudomliga mål är som sagt gudomlig åkallan. Men även åkallan har sina föreskrifter som, om de iakttas, kommer att hjälpa till och påskynda svaret på bönen. Först och främst bör det dock nämnas att alla böner inte alltid blir besvarade, inte i detta liv i alla fall. Det finns ett par orsaker bakom detta; bl.a. om vad den bedjande ber om är dåligt för henne, leder till hennes vilsegång eller exempelvis om tiden ännu inte är mogen för förverkligandet av bönen kommer den inte heller besvaras. Men man skall ändock inte sörja över detta eller tappa tron på Gud ty enligt några välkända ord från Profeten Mohammad(S) ur autentiska källor har det lovats att alla böner som lämnats obesvarade i denna värld kommer besvaras till fullo i nästa värld och när människan får se allt som väntar henne där kommer hon att önska att inga av hennes böner besvarades i detta liv utan allt sparades till nästa!
Man måste vara helt övertygad i sitt hjärta att Gud är ens allt och den Ende värd att böja huvudet inför. Därför säger den heliga Koranen:
”När Mina tjänare frågar dig om Mig [svara då att] Jag är nära; Jag besvarar den bedjandes bön, när han ber till Mig…” [Den heliga Koranen, 2:186].
Notera att det står att Gud är nära och när man vänder sig till Honom (dvs. med sitt hjärta endast vill ha ifrån Honom och att allt ligger endast i Hans makt, medan allt annat bara är sekundära faktorer och medel), och ingen annan, kommer Han sannerligen besvara en!
En annan faktor som spelar stor roll, speciellt då bördan av synd är enormt stor på ens axlar och man känner att man inte har något värde i Guds ögon p.g.a. alla synder man begått, är att använda sig av ett medel som gör att Han tittar åt ens håll. Angående detta säger den heliga Koranen:
”TROENDE! Frukta Gud och sök det som kan föra er närmare Honom…” [Den heliga Koranen, 5:35]
En liknelse som kan dras är exempelvis om man vill köpa en sak till ett förmånligt pris eller få ett jobb på ett stort företag, men inte har någon vidare kontakt med butiksägaren eller chefen. Om man då istället är vän med någon som är nära butiksägaren eller chefen kan man genom sin vänskap med denne person uppnå sitt mål. Ens vän blir alltså som en förmedlare mellan en själv och auktoriteten.
Om man nu har en önskan som man vill ha uppfylld av Gud men man saknar någon kontakt med Honom p.g.a. mångfaldiga synder och irrande i mörker utan något större hänseende gentemot sin plikt inför Gud, kan man använda sig av sin kärlek till en av Guds vänner som ett medel till närhet inför Honom och be Honom besvara en. Med andra ord om man exempelvis ber Gud att besvara en genom ens kärlek till Profeten Mohammad(S) som är den största och den bästa inför Gud, kommer Han onekligen att besvara en om man är ärlig i sina ord. Det är därför den heliga Koranen säger om just detta:
”…Men om de kommer till dig efter att ha gjort sig själva orätt [med sin synd] för att be om Guds förlåtelse, och om Sändebudet ber om förlåtelse för dem, skall de finna att Gud i Sin barmhärtighet tar emot den ångerfulles ånger.” [Den heliga Koranen, 4:64]
Ha i åtanke att Koranen gäller för alla tider och att ovanstående förmaning inte endast gällde under Profetens(S) tid utan är aktuell även idag!
Enligt en tradition som återfinns i ”Fada’il al-Sahaba” av Ahmad ibn Hanbal, imamen för en av de fyra sunnitiska rättskolorna, berättas det att när Abdullah ibn Abbas bortgång närmade sig sade han, ”O Gud! Jag önskar närma mig Dig genom mitt accepterande av Ali ibn Abu Talibs mästerskap (welayah)!” (”Fada’il al-Sahaba”, Ahmad Ibn Hanbal, vol. 2, sid. 662, tradition nr. 1129)
Ett sista tips som kan ges för fullbordandet av ens bön är att inleda och avsluta sin bön med att skicka välsignelser över Profeten Mohammad(S) och hans heliga hushåll Ahl al-Bait(A). Att skicka välsignelser över Profeten(S) och Ahl al-Bait(A) är en duaa som absolut besvaras och det har således sagts att om början och slutet accepteras, måste även mittendelen accepteras (alltså din personliga duaa som kommer mellan de två välsignelserna!).
Detta korta förord avslutas med följande heliga tradition (hadith al-qudsi) som erkänns av både sunnitiska och shiitiska källor, med ett hopp om att den kommer välsigna dessa sidor och ingjuta hopp och längtan hos läsaren. Profet Mohammad(S) rapporterade att Gud har sagt:
”Jag är med de troende hur de än minns Mig och repeterar Mina namn. Om de minns Mig tyst inom deras hjärtan, kommer Jag att minnas dem inom Mitt hjärta. Om de minns Mig i sina samlingar, kommer Jag att minnas dem i en betydligt saligare och exalterad samling. Om de närmar sig Mig så mycket som en hands längd, kommer Jag närma mig dem med en arms längd. Om de närmar sig Mig med en arms längd, kommer Jag närma Mig dem med två armars längd. Om de närmar sig Mig gåendes, kommer Jag närma Mig dem springandes!”
Med duaa för att vi alla ska välsignas med att vara värdiga tjänare och närma oss vår Herre via Hans älskade Profet(S) och Ahl al-Bait(A) inshaAllah!
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]