Den heliga Profetens(S) predikan inför anländandet av månaden Ramadan

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

Mohammad ibn Ibrahim ibn Ishaq återberättar från Ahmad ibn Mohammad al-Hamedani som återberättar från Ali ibn Hassan ibn Ali ibn Fidhal som återberättar från sin far som återberättar från Imam Ridha(A) som återberättar från sin far Imam Kadhim(A) som återberättar från sin far Imam Sadiq(A) som återberättar från sin far Imam Baqir(A) som återberättar från sin far Imam Sajjad(A) som återberättar från sin far Imam Hossein(A) som återberättar från sin far Imam Ali(A) följande:

Guds Profet(S) – frid vare med honom och hans hushåll – talade till oss en dag och sade: ”O människor, Guds månad är på ingång med nåd, välsignelse och förlåtelse. En månad som enligt Gud är den bästa av månader, vars dagar är de bästa av dagar, vars nätter är de bästa av nätter, och vars timmar är de bästa av timmar. Det är en månad i vilken ni har inbjudits till Guds gästabud och i vilken ni har gjorts till Hans värdiga folk.

Era andetag under denna månad är tasbih (lovprisande av Gud), er sömn under den är dyrkan, era handlingar under den är accepterade, och era åkallelser under den är besvarade. Så fråga Allah(SWT), er Herre, med uppriktiga niyyah (avsikter) och renade hjärtan, att Han ger er framgång i dess fasta och recitation av Hans bok, då den olycksalige är den som avvisas från Guds förlåtelse under denna storslagna månad.

Och med er hunger och törst [under denna månads fasta], minns hungern och törsten under domens dag och ge sadaqah (allmosa) till era [samhällets] fattiga och behövande, och vörda och hedra era äldre, och var nådiga med era unga, och utför ’selat rahem (skapa förbindelse och fråga efter sina anhöriga), och tygla era tungor, och sänk blickarna för det som inte tillåts att se på, och stäng era öron för det som inte tillåts lyssnas på, och agera med vänlighet gentemot era förälderlösa, och Han [Gud] kommer att vara vänlig mot era föräldralösa.

Och utför tawba (be uppriktigt om förlåtelse och ångra sina synder) till Allah(SWT) från era synder, och höj era händer till Honom i duaa (åkallelse) under era bönetider eftersom dessa är de bästa av timmar och Gud ser på Sina tjänare med barmhärtighet, svarar dem om de vänder sig till Honom, besvarar dem om de ropar på Honom och hörsammar dem om de tillber Honom.

O människor, era nafs (jaget) är fastkedjade av era handlingar, så frigör dem genom att utföra istighfar (repetera och uppriktigt mena ”astaghfer-ollah-a rabbi wa atob-o elayh” {jag ber min Herre om förlåtelse och ångrar till Honom}). Och era ryggar är tyngda utav era bördor, så lätta på dem genom att förlänga era sojod (sätta pannan ned på marken inför Gud och tillbe), och ni ska veta att Gud – Hans minne äro upphöjt – har svurit vid Sin allmakt att inte bestraffa de som ber och utför sojod (uppriktighet är alltid ett villkor för acceptans och inkludering bland dessa grupper), och att inte förskräcka dem med [helvetes-] elden på dagen då människorna stiger upp inför världarnas Gud.

O människor, den av er som under denna månad ger iftar (mat vid solnedgången vid tiden för brytande av fastan) till en troende (mo’men) som fastar, har för detta hos Gud [belöningen av] befriandet av en slav (1) och förlåtelse för vad som föregått tidigare av hans synder.”

Då sades det: ”O Guds Profet, vi alla kan inte göra detta [har inte råd med detta p.g.a. fattigdom]…” Profeten(S) svarade då: ”Håll er borta från elden om endast med [erbjudandet av] en bit av en dadel (2). Håll er borta från elden om endast med [erbjudandet av] en klunk vatten, för att Gud skänker denna belöning till den som gör denna enkla handling om denne inte har möjlighet till mer än så.

O människor, den av er som under denna månad förbättrar sitt uppförande [och handlande] får tillåtelse [att gå] på as-’Serat (stigen som människan måste färdas över som ett sista moment innan hon får tillträde till paradiset) på dagen då fötter stakar sig och snubblar. Och för den som under denna månad lättar på [och skänker utav] sina rikedomar kommer Gud lätta på hans räkenskap [på domedagen]. Och från den som håller tillbaka sin illvilja kommer Gud hålla tillbaka sin vrede på mötesdagen [domedagen]. Och gentemot den som handlar med givmildhet [både i beteende och även materiellt] mot en förälderlös kommer Gud handla med givmildhet på dagen de möts [domedagen]. Och den som i denna månad utför ’selat rahem (skapa förbindelse och fråga efter sina anhöriga) kommer förbindas av Guds barmhärtighet på mötesdagen.

Från den som inte utför ’selat rahem kommer Gud bryta och hålla Sin barmhärtighet borta på dagen de möts. Och för den som ber frivilliga [rekommenderade] böner under denna månad kommer Gud tillskriva befrielse från elden. Och den som utför de förpliktade [handlingarna] får belöningen av utförandet av sjuttio förpliktelser under andra månader. Och den som flerfaldigar salat på mig (salawat – ”allahomma salli ’ala  Mohammad-en wa ale Mohammad(S)” {O Allah, skicka Dina välsignelser över Mohammad och hans hushåll}) kommer av Gud få sin [handlingars] våg tyngd på dagen då vågarna är lätta. Och den som under denna månad reciterar en vers ur Koranen får en lika stor belöning som den som reciterar hela Koranen under andra månader.

O människor, under denna månad är paradisets portar öppna, så be er Herre att inte stänga dem för er, och eldarnas portar är stängda, så be er Herre att inte öppna dem för er, och djävularna är fastkedjade, så be er Herre att inte låta dem ta över er.”

Det återberättas av de troendes mästare Imam Ali(A) att han sade då: ”O Guds Sändebud, vilken är den bästa av handlingar under denna månad?”

Profeten(S) sade: ”O Abal-Hassan, den bästa av handlingar under denna månad är att hålla sig borta från Guds haram (det som Gud förbjudit)…”

Sedan började Profeten(S) gråta, så Imam Ali(A) sade: ”O Guds Sändebud(S), vad får er att gråta?”

Han svarade: ”O Ali(A), jag gråter över det som kommer att drabba dig under denna månad. Det är som om jag kan se dig, och du ber till din Herre då den ondaste av de första [tidernas folk] och de sista [tidernas folk], broder till släggaren av Thamods (3) kamelhona, slår dig ett slag på ditt huvud och ditt skägg färgas av blodet…”

Imam Ali(A) sade då: ”O Guds Profet(S), är jag i det [tillståndet] på det rätta i min religion?”

Profeten(S) sade: ”Ja, [du är] på det rätta i din religion”, sedan fortsatte han med: ”O Ali, den som dödar dig har dödat mig, och den som hatar dig hatar mig, och den som svär åt dig svär åt mig, för att du är av mig som mitt nafs (jag), din själ är av min själ, och din essens är av min essens. Gud – högtydlig och upphöjd – skapade mig och dig, och utvalde mig och dig, och utnämnde mig för profetskap och dig för imamat (gudomligt valt ledarskap efter Profeten(S)), och den som förnekar ditt imamat förnekar min nobowwah (profetskap). O Ali, du är min wasi (förtroendeman), fader till mina söner, make till min dotter, och khalifa (efterträdare) över mitt ummah (folk) under min livstid och efter min bortgång. Din befallning är min befallning, och ditt förbud är mitt förbud. Jag svär vid Han som sände mig som profet, och lät mig vara den bästa av människor, att du är Guds hojjah (bevis – någon Gud håller till svars om) över Hans skapelser, Hans amin (förtrogne) över Hans gåta, och Hans khalifa över Hans tjänare.

  1. På den tiden var det väldigt vanligt att äga slavar, och när Gud uppenbarade Koranen och Islam för vår älskade Profet(S), och för att minska fenomenet med slaveri och att äga slavar, blev en av de vanliga botgöringarna för en del synder – som exempelvis att bryta fastan eller inte fasta avsiktligt – att befria en slav. Detta bl.a. eftersom det var ett väldigt vanligt och vidspritt fenomen, och slavarna räknades som värdefulla ägodelar, så såg Gud till att genom Islams lära sakta men säkert råda bot på detta.
  2. Dadlar är som bekant en av de främsta råvarorna och vanligaste födorna i de varma öknarna och som alla har tillgång till, och det är det minsta som alla hade råd att erbjuda. Profeten(S) understryker detta genom att nämna dadlar för att visa oss att det inte behöver vara så komplicerat och flott utan det är avsikten som räknas och dessutom visa på vilka stora belöningar som Gud skänker för en sådan liten och enkel handling.
  3.  Thamod var ett folk som levde för länge sedan och till vilka Gud skickade profeten Salih(A) för vägledning. Gud skänkte dem även en välsignelse och prövning i form av en kamelhona som gav så mycket mjölk att det täckte alla deras behov. Till detta fanns villkoret, som Gud förmedlat genom profeten(A), att människorna hade rätt att ta så mycket vatten som de behöver från en närbelägen vattenkälla ena dagen, men påföljande dag skulle kamelhonan få tillgång till vattenkällan, och så skulle detta upprepas varannan dag. Dessutom skulle kamelhonan få vandra fritt och ingen fick tillföra henne skada. Detta gick vägen ett tag men sedan bestämde sig en del av människorna, som vägrade låta Guds ljus skina i deras hjärtan och sinnen, som inte trodde på profeten(A), och som inte uppskattade och vägrade vara tacksamma för denna välsignelse, att de skulle döda kamelhonan och dess kalv. De gjorde det också varpå Guds straff sänktes över dem och förintade alla förnekare och hycklare. Denna mycket kända historia är omnämnd i den heliga Koranen i bl.a. surah ash-Shams (Solen) (kapitel 91 i den heliga Koranen).