Duaa Ma’refat Imam(AJ)

Zurarah, en av Imam Sadiqs(A) kompanjoner, frågade: ”Vad är den bästa handlingen under den tolfte Imamens fördoldhet?” Imam Sadiq(A) svarade: ”Att alltid recitera följande åkallelse:”


بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ

Bismillaahir rahmaanir raheem

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

اَللّهُمَّ عَرِّفْنى نَفْسَكَ فَاِنَّكَ اِنْ لَمْ تُعَرِّفْنى نَفْسَكَ لَمْ اَعْرِفْ رَسُولَكَ

Allahumma a’arifni nafsak, fa innaka in lam to arrifni nafsaka lam a’rif nabiyeka.

O Allah, skänk mig kännedomen om Dig, för om DU inte skänker mig kännedomen om Dig, så kommer jag inte ha kännedom om Din Profet [Mohammad(S)].

اَللّهُمَّ عَرِّفْنى رَسُولَكَ فَاِنَّكَ اِنْ لَمْ تُعَرِّفْنى رَسُولَكَ لَمْ اَعْرِفْ حُجَّتَكَ

Allhumma a’rifni rasoolaka, fa innaka in lam to a’rifni rasoolaka, lam a’rif hujjatak.

O Allah, skänk mig kännedomen om Ditt Sändebud, för om DU inte skänker mig kännedomen om Ditt Sändebud, så kommer jag inte ha kännedom om Din Hujjat (Imam Mahdi(AJ)).

اَللّهُمَّ عَرِّفْنى حُجَّتَكَ فَاِنَّكَ اِنْ لَمْ تُعَرِّفْنى حُجَّتَكَ ضَلَلْتُ عَنْ دينى

Allahumma a’rrifni hujjatak, fa innaka in lam to a’rifni hujjatak, zalal to an deeni.

O Allah, skänk mig kännedomen om Din Hujjat, för om DU inte skänker mig kännedomen om Din Hujjat, så har jag vilseletts från min religion!


En kort genomgång av åkallelsen ”O Allah skänk mig kännedomen om Dig” 

Under Imam Mahdis(AJ) fördoldhet kommer oacceptabelt sedefördärv att äga rum, vilket kan ses idag. Olika åsikter kommer att vara utbredda och islamiska läror kommer att tolkas på olika sätt. Vid varje steg kommer faran för vilseledning att finnas, och vid varje vändning faran för misstag. Under sådana omständigheter kommer det inte att vara lätt att vara stabil i den sanna religionen. Traditionerna säger om denna tid att ”en person kommer att vara troende på morgonen för att på kvällen bli en hycklare eller icke‑troende” eller att ”på natten kommer han att vara troende, men vid gryningen så blir han en hycklare och icke‑troende.” Imamens(AJ) fördoldhet kommer göra det svårt att hitta den rätta vägen. Var är Gud och Hans sanna religion?

Imam Ali(A) säger följande: ”Att bli slagen med svärdet är enklare än att tjäna en enda dirham (mynt) som är halal (tillåten).” (Nahjul Balagha, predikan 229)

Detta betyder att det kommer bli svårare att tjäna sitt lagliga uppehälle än att bli slagen med svärdet. Om det blir så svårt att tjäna en enda laglig dirham, tänk då hur svårt det blir att stå stabil på den rätta vägen genom hela livet! Det kanske är med denna svårighet i åtanke som Imam Sajjad(A) sade: ”Sannerligen är de människor, som under Imam Mahdis(AJ) fördoldhet erkänner hans imamat (islamiskt ledarskap) och väntar på hans återkomst, bättre än människorna under alla tider. Detta eftersom Allah(SWT) har gett dem en sådan förståelse att fördoldhet för dem är lika bra som att vara med Imamen(AJ). Under tiden för fördoldheten är dessa människor som de som gjorde jihad (heligt krig) under den heliga Profetens(S) kommando i den bemärkelsen att de är ärliga och våra sanna stödjare, då de inbjuder till Allahs väg i hemlighet och öppet.” (Muntakabul Asar, 227)

Enligt traditionerna så likställs att vara stabil i sin tro med att hålla en eldboll i handen eller att gå på en taggig väg. Vad som idag betecknas som ”religion” är inte i samljud med Imamernas(A) traditioner.

De ofelbara Imamerna(A) var medvetna om sådana situationer och således hade de informerat sina kompanjoner om händelserna under den slutliga eran. Imam Sadiq(A) informerade sin kompanjon Abdullah ibn Sinan att: ”Efter detta kommer det komma en tid då du inte kan se tidens Imam. Under den tiden kommer ingen räddas förutom den som reciterar duaa Ghariq (den som drunknar).” Återberättaren frågade då vad duaa Ghariq var, och Imam Sadiq(A) svarade:

يَا ألله يَا رَحمنُ  يَا رَحِيمُ يَا مُقَلِّب القُلوُب ثَبِّت قَلبِي عَلَی دِينِك

Ya Allaho! Ya Rahmano! Ya Rahim! Ya Muqallebal Quloob! Thabbit Qalbee Ala Deenek!

O Allah! O den Barmhärtige! O den Nåderike! O den som ändrar på hjärtats tillstånd! Gör mitt hjärta stabilt i din tro!

Återberättaren repeterade åkallelsen på följande sätt: ”Ya Allaho! Ya Rahmano! Ya Rahim! Ya Muqallebal Quloob Wal Absaar! Thabbit Qalbee Ala Deenek!” Återberättaren lade alltså till ”Wal Absaar” (och insikterna). Imam Sadiq(A) sade till honom: ”Sannerligen är Gud Moqallebal Quloob Wal Absaar”, men du skall endast säga: ”Ya Muqallebal Quloob! Thabbit Qalbee Ala Deenek!” (Kamaaluddin, vol. 2, s. 351- 352)

Ett par saker förtydligas genom denna tradition: Imamen(AJ) är välinformerad om framtida händelser. Han bryr sig om sina vänners befrielse, och en sådan befrielse är inte möjlig utan Guds tawfiq (gudomlig hjälp) och hjälp. De tolerarar ingen typ av tillägg eller borttagning i religiösa frågor, även om det tillägget eller borttagningen är lämplig på sin plats. I synnerhet bör en grupp av människor tänka efter, nämligen de som använder fraser som ”Jag känner att”, ”Jag tror att”, ”Enligt mig så bör det vara si och så”, och som tolkar religiös vetenskap.

Att vara stabil i sin tro är att vara stabil med hjärtat, annars är det många människor som verkar vara religiösa genom ytliga handlingar.


Duaa Ghaybah

Janab Zurarah återberättar från Imam Sadiq(A) att när de en gång diskuterade Imam Mahdi(AJ) så sade Imam Sadiq(A): ”Imam Mahdi(AJ) kommer att gå i fördoldhet innan sin återkomst!” Zurarah frågade då: ”Varför?” Imamen(A) svarade: ”På grund av fruktan.” Han fortsatte: ”Han är den som förväntansfulla människor väntar på. Sedan kommer människorna börja tvivla på hans födsel. Några kommer att säga att hans far, d.v.s. Imam Askari(A), lämnade den här världen utan att efterlämna några barn. Andra kommer att säga att Imam Mahdi(AJ) dog i sin mors mage under graviditeten. Några andra kommer att säga att han försvann två år innan hans far gick bort. Han är densamma som människorna ängsligt väntar på. Gud vill pröva sina shia. Tvivel och missupfattning hos de vilseledda människorna kommer att börja på den tiden. O Zurarah! Om du når den tiden, recitera då följande duaa:

O Allah, skänk mig kännedomen om Dig, för om DU inte skänker mig kännedomen om Dig, så kommer jag inte ha kännedom om Din Profet [Mohammad(S)]. O Allah, skänk mig kännedomen om Din Profet(S), för om DU inte skänker mig kännedomen om Din Profet(S), så kommer jag inte ha kännedom om Din Hujjat (Imam Mahdi(AJ)).

O Allah, skänk mig kännedomen om Din Hujjat(AJ), för om DU inte skänker mig kännedomen om Din Hujjat(AJ), så har jag vilseletts från min religion! 

Denna tradition finns i den kända och pålitliga boken ”al-Kafi”, vol. 1, s. 241-337, som är skriven av den välkända shiitiska rättslärda Sheikh Kulaini(RA). Den har också noterats av hans lysande student Mohammad ibn Ibrahim Nomani(RA) i hans bok ”al-Ghaybah” på s. 86. Vid sidan av detta har den utmärkta shia-lärda Sheikh Mohammad bin Ali bin Hossein, mer känd som Sheikh Saduq(RA), också samlat liknande traditioner, men några ord skiljer sig åt i hans bok ”Kamaluddin wa tamamun Naimah”, vol 2, s. 242. Allt detta ger oss en idé om denna duaa äkthet. Så denna duaa bör ständigt reciteras, antingen under qunot (då händerna hålls framför ansiktet i tillbedjan ) i bönen eller efter bönen.

Janab Seyyed ibn Taoos(RA) citerar i sin bok ”Jamaal-e-Usboo” de rekommenderade handlingarna som bör genomföras på fredagar. Han återberättar från den första representanten för Imam Mahdi(AJ) följande: ”Om du på grund av något problem inte kan recitera de olika åkallelserna för fredag, så försumma inte denna duaa (duaa Ghaybah) eftersom denna duaa är full av storhet och överlägsenhet. Det är av Guds barmhärtighet och nåd som Han har skänkt oss en sådan duaa. (Jamaal-e-Usboo, s. 318) Denna duaa finns också på s. 588 i Mafatih al-Jinan under titeln ”Duaa dar ghaybate Imam Zaman(AJ)”. De inledande fraserna är exakt likadana, och istället för ”Din Profet” så har vi ”Ditt Sändebud”. Allt detta visar att vi inte bör glömma att recitera denna duaa under fördoldhetens period, speciellt på fredagar – Imam Mahdis(AJ) dag. För att observera vikten av denna duaa så kommer vi här kort redogöra för den:


Ma’refat (kännedom) 

I denna duaa så ber den troende Gud om:

  • kännedomen om Honom
  • kännedomen om Hans Sändebud, Profeten(S)
  • kännedomen om Hans Bevis, Imamerna(A)

Om Beviset inte känns igen så orsakar det vilseledning från hans religion. Men om man känner igen Beviset så kommer man känna igen Sändebudet och Gud, och man kommer då att förbli stabil i sin tro, annars kommer man gå vilse. Detta visar på vikten av att känna Guds Hujjat (Bevis).

Gudomlig kunskap 

Gudomlig kunskap är det mest värdefulla i en troendes liv. Imam Hossein(A) säger i duaa Arafat: ”O Allah! Den som inte känner Dig har inte uppnått något! Och den som känner Dig har uppnått allt.”

En liknande tradition säger: ”Den som känner igen Allah(SWT) och dyrkar Honom kontrollerar sin tunga från värdelösa ord och försvarar sin mage från mat som är haram (förbjudet).” (Arbaeen of Shaikh Bahai, s. 10) Ju mer ens kännedom ökar, desto mer kommer ens hjärta att genomsyras av Hans storhet och respekt. Att se Guds storsinthet och upphöjdhet gör att man börjar be genom gudomliga namn som t.ex. O den Mäktigaste och O Bestraffaren, och under tiden skakar man av rädsla. När man ser välgörenheten så säger man: ”O Barmhärtige! O vår Stödjare!” och ens hjärta lyser av gudomlig kärlek.

Det är välkänt att kärlek till de perfekta skapelserna genomsyras av perfektion i människan. Oavsett vilken perfektion som existerar i denna värld så är det endast på grund av några strålar från den Högsta glansen. Hazrat Imam Sajjad(A) säger i ”Munajaat Mohibbin” (de hängivnas böner): ”Skänk mig, O Herre, Din kärlek och kärleken från de som älskar Dig, och gör att jag genomför de handlingar som för mig närmare Dig.” (Mafatih al-Jinan)

Imam Hossein(A) åkallar Gud den Allsmäktige i duaa Arafat: ”O Allah! DU har Dina awliyaa (följeslagares) hjärtan med Din kännedom. De känner Dig fullständigt och vittnar om Din Enhet. O Allah! DU har tagit bort kärleken till andra från Dina hängivnas hjärtan. De har ingen kärlek till någon annan än DU.” Detta bevisar att kärleken till Gud också är en gudomlig gåva. Han skänker den till den Han vill. Istället för att endast förlita oss på egna studier och forskning så bör vi be Honom skänka oss Sin kännedom. Varje kunskap som vi erhåller genom våra egen studier kommer annars inte att vara säker och garanterad eftersom endast en enda liten vilseledning kan ledas oss flera mil från den rätta vägen (siratul mustaqeem) i slutet.

Eftersom den bönfallande som reciterar duaa är en som tror på Guds Enhet så ber han Honom genom denna duaa att öka hans kännedom och att hålla honom stabil i denna kännedom fram till döden. Detta är något som han ber om i de dagliga bönerna genom att reciterande följande vers: ”Led oss på den raka vägen” (den heliga Koranen 1:6).

Kännedom om Guds Sändebud 

En av grundpelarna i Islam är tron på Guds profeter och sändebud. För en muslim är det obligatoriskt att tro på alla de gudomliga profeterna. Man måste acceptera både de profeter vars namn nämns och de vars namn inte har nämnts. Man bör därför vittna om att man ”tror på alla profeter som Gud har skickat”. De autentiska traditionerna har nämnt deras antal till att vara 124 000 profeter. Den första av dem är mänsklighetens fader profeten Adam(A) och den sista är vår Profet Mohammad(S), barmhärtigheten för hela universum och den bästa av skapelser.

Genom att studera den heliga Profetens(S) liv så inser vi att han är den bästa bland Gud den Allsmäktiges skapelser. Det är för hans skull som den Allsmäktige skapade resten av universum. Om han inte hade skapats, så hade Gud inte skapat något annat. Trots hans höga position och storhet så var han känd för att vara ödmjuk. Han hade inget annat än ödmjukhet och dyrkan i sin karaktär. Trots att han spenderade varje sekund av sitt liv i att dyrka Gud så sade han: ”Den Allsmäktige har inte dyrkats såsom Han är värd att dyrkas.” Ju mer vi lär oss om den heliga Profeten(S), desto mer kan vi reformera vår karaktär.

Fundera över detta. Hur är det möjligt att ha kännedom om Imamen(AJ) utan att ha kännedom om den heliga Profeten(S)? Den som har perfekt kännedom om den heliga Profeten(S) kan också ha kännedom om Guds Hujjat (Bevis). På samma sätt, den som inte har kännedom om Hujjat – Guds Bevis – måste också ha en bristfällig kännedom om Profeten(S).

Kännedom om Guds Bevis 

Den sista meningen i åkallelsen är relaterad till ma’refat (kännedom) om Guds Hujjat.  Hujjat, eller Bevis, är det slutliga argumentet, och efter det återstår ingen ursäkt. När vi säger att ”Beviset är fullständigt” så betyder det att det inte finns någon möjlighet för förnekelse. Om det även efter detta finns någon som vägrar att tro, så är det av envishet.

Profeten(S), Imamerna(A) och miraklen är kända som gudomliga bevis eftersom efter dessa har förnekarna ingen ursäkt kvar. De har inga argument för att rättfärdiga sin förnekelse. Frågan är väldigt klar och tydlig.

Idag är Guds Bevis på jorden den heliga personligheten Hujjat ibn Hassan al-Askari – Imam Mahdi(AJ). Vikten av det gudomliga Beviset har diskuterats i detalj i artikeln ”Fördelarna med en Imam i fördoldhet”. Om man inte har kännedom om det gudomliga Beviset, så har man gått vilse eftersom stabilitet i tron är omöjligt utan det gudomliga Bevisets vägledning. Gud den Allsmäktige har utsett Sitt Bevis och förklarat Sin religion. Han har utsett dem för att vara de som tolkar den gudomliga uppenbarelsen och Koranen. Varje handling, inklusive goda handlingar, som genomförs utan deras vägledning är sannerligen tecken på vilseledning.

I en tradition från en av Imamerna(A) så sägs det att: ”En person kan inte vara troende förrän han har kännedom om Allah(SWT), kännedom om den heliga Profeten(S), de heliga Imamerna(A), och kännedom om sin tids Imam(AJ), och vänder sig till honom i alla sina frågor och underkastar sig hans kommando.” (Wasael al-Shia, kapitlet om nödvändigheten av att referera till de Ofelbara för alla praktiska lagar, vol. 2, s. 64, traditionsnr 5)

I en annan tradition säger Imam Baqir(A): ”Om en person spenderar nätterna i dyrkan och dagarna i fasta, spenderar all sin egendom i Guds väg som sadaqah (allmosa) och genomför Hajj [varje år] under hela sitt liv, men inte har kännedom om Allahs(SWT) Wali (sin tids Imam), så har alla hans handlingar genomförts utan den gudomliga guidens vägledning. Således förtjänar han ingen belöning från Allah(SWT). Han anses inte ens vara troende.” (Samma källa som ovan, vol. 27, s. 64, traditionsnr. 11)

Det finns en annan tradition av Imam Baqir(A) där han säger att: ”Varje ting som inte har föreslagits av vårt hushåll är ogiltigt.” Följande tradition har också rapporterats från Imam Baqir(A) där han säger: ”Det finns ingen autentisk kunskap i öst eller väst som inte har förklarats av vårt hushåll.” Frågan har blivit klar och tydlig i ljuset av dessa traditioner. Hur viktig är inte kännedom om Imam Mahdi(AJ)? Oavsett hur stor en handling är, om den inte genomförs under Imam Mahdis(AJ) vägledning så är den värdelös inför Gud.

Under denna period av ghaybah (fördoldhet) så är handling under Imam Mahdis(AJ) vägledning att referera till de jurister och Mujtahideen (lärda) som han har utsett som sitt Bevis för människorna. Således blir också den sista raden i denna duaa tydlig: ”Om jag inte har kännedom om ditt Bevis, så kommer jag gå vilse i min tro.”

Låt oss dra slutsatsen till vår diskussion med en tradition från Imam Sadiq(A): ”Människorna har beordrats att ha kännedom om oss. De måste vända sig till oss i sina angelägenheter. De måste lyda oss fullständigt.” Imamen(A) fortsätter: ”Om de fastar, ber och vittnar om att det finns ingen gud utom Allah, men inte tror på att de måste vända sig till oss, så är de som polyteister.” (Wasael al-Shia)

O Allah! Må vi alla prydas med den fullständiga kännedomen om den heliga Profeten(S) och våra Imamer(A). O Allah! Gör att vi förblir stabila i vår tro fram till döden! Ameen!