أللّهُمَّ إنِّي أسألُكَ فيهِ مايُرضيكَ، وَ أعُوذُ بِكَ مِمّا يُؤذيكَ، وَ أسألُكَ التَّوفيقَ فيهِ لِأَنْ اُطيعَكَ وَ لا أعْصِيَكَ يا جواد السّائلينَ
O Allah, jag ber Dig i den om vad som gör Dig nöjd, och jag söker tillflykt hos Dig från vad som gör Dig missnöjd, och jag ber Dig om tawfiq (lycka och framgång) i den till att lyda Dig och inte trotsa Dig, O DU Frikostige mot de förfrågande
”O Allah, jag ber Dig i den om vad som gör Dig nöjd…”
Vi ber alltså Gud om Hans nöje och belåtenhet över oss och Hans nöje ligger i varje handling som är i enlighet med vad Han befallt oss till.
Om vi i svårigheter och prövningar kan vara underkastade och överlämna oss själva till Gud, innebär det att vi är nöjda med Honom och Hans bestämmelse och Han är nöjd med oss. Dock är det väldigt svårt att verkligen och i alla lägen vara nöjd med allt som Gud bestämt i både ord och handling och framförallt i hjärtat.
Och vi ber Gud ”… och jag söker tillflykt hos Dig från vad som gör Dig missnöjd…” Vi ber Gud alltså att hjälpa oss att inte göra vad Han har förbjudit, då detta utsätter oss för Hans missnöje och vrede.
Exempelvis har Imam Kadhim(A) sagt: ”Sannerligen har Gud förbjudit paradiset för varje person med ful tunga och den som inte skäms och inte bryr sig om vad han säger och vad andra säger om honom.” Det är ett exempel på handlingar som Gud ogillar och låter Hans vrede drabba personen.
Och vi ber Gud ”… och jag ber Dig om tawfiq (lycka och framgång) i den till att lyda Dig och inte trotsa Dig…”
I en riwaya säger Imam Jawad(A): En troende ska ha tre egenskaper; för det första tawfiq från Gud, för det andra tillråda sig själv, för det tredje ta emot tillrådan från andra.
Tawfiq behövs för allt och i allt – från i studier, tjäna förmögenhet och ha ett rikt liv till att lära ut, spendera förmögenhet och skänka och dö en värdefull död; och allt däremellan. Tawfiq är som en vän som inte vemsomhelst har lyckan att möta och hålla sällskap.
Vill man nå frälsning och lycka så går vägen genom lydnad av Gud och Profeten(S). Avstår man den vägen så hamnar man på Shaitans spår bort från Guds barmhärtighet och med det föremål för Hans vrede som man utsatt sig för [se även den heliga Koranen 3:32].
Och vi ber Dig om allt detta och allt kheir därtill, O vår Herre och Gud ”… O DU Frikostige mot de förfrågande” som inte lämnar någon obesvarad eller utan att skänka den något som är för dennes bästa.